Fågelfångaren

Jag har låtit katterna vara ute väldigt mycket de senaste månaderna eftersom jag har så dåligt samvete för att de måste flytta till en lägenhet. Hittills har det gått ganska bra förutom den lilla incidenten då honkatten fastnade 8 m upp i en björk och inte vågade klättra ner.

Ett annat litet problem är att hankatten visat sig vara en jäkel på att ta fåglar. Jag klipper regelbundet klorna men det hjälper visst inte. Förutom att han decimerar fågelstammen så har han den dåliga smaken att ta med sig bytet in i huset. För att visa upp, antar jag. Ibland är det dött men ibland lever de stackars kräken.

Nyss släpade han in en vuxen skata. Han morrade ordentligt för att hålla sig syster på säkert avstånd. Han försvann in under sängen i lillrummet och jag såg att fågeln fortfarande levde. Jag stängde in honom där för att han skulle göra processen kort med den stackars pippin. Jag är alldeles för blödig för att kunna slå ihjäl dem själv. När jag öppnade dörren efter några minuter så satt skatan på golvet och katten satt bredvid och bara tittade. En fågel som kan sitta själv borde inte vara dåligt skadad, tänkte jag och bar ut den. Så fort jag placerat den på altanräcket så flög den iväg!

Det är hemskt att jaktinstinkten ska vara så stark. Katterna får ju maten serverad här inne.