Dansmara i Ö-vik

Min helg har tillbringats i metrolpolen Ö-vik. Det var min kompis M som kom på den excellenta idén att hon och jag skulle åka upp och vara med på dansmaran. En synnerligen bra idé.

Jag trodde aldrig att jag skulle få så roligt! Under de senaste två åren har det varit glest med socialdans för min del. Att det varit uselt på den fronten sedan i somras är i och för sig inte så konstigt...

Hur som helst så tog vi Y-bussen dit och hem. Drygt 6,5 timmar är lång tid men hanterbart.

För den ihärdige var det möjligt att dansa i ett svep från kl 19-03 på fredag och lördag. Vi tyckte inte det var så viktigt att hänga på låset men vid 19.30 var vi nog uppe på dansgolvet.

Tjejöverskottet var bedövande stort. Jag kände inte många själar och ville man dansa så fick man bjuda upp själv. Jag är mycket stolt över att jag var så modig och vågade fråga vilt främmande karlar. Ibland blev det fantastisk dans, ibland var det betydligt sämre.

Jag har övat mig i att gnussa och med vissa förare så gick det hyfsat bra. Det var mer än en gång som jag tappade bort mig helt för det är ovant att flytta fötterna samtidigt som huvudet ska röra sig också. Men det ger verkligen en krydda i dansen när det funkar.

På fredagen gav jag upp vid 02.30 och på lördagen stannade jag lite längre. Jag är som sagt lite ovan på bugg- och foxtrottfronten och ju tröttare man blir, desto större chans är det att göra sig illa. Kompisen M höll ut så länge det gick. Jag hann precis duscha klart och stretcha innan hon dök upp på hotellet.

Jag har troligen fått en inflammation i höger vadmuskel (eller överansträngt något senfäste i de trakterna) så det är kämpigt att gå nerför trappor men danshelgen var värd lite pina. Absolut!

Bländande vacker vinterdag på söndagen

Det var typiskt att vi satte oss på en buss när solen slösade så med sina strålar