Nu är vi hemma igen efter en veckas lindy hop-dansande i Herräng. Det här är fjärde året jag deltar i lägret (sambons andra) och det är alltid med en känsla av surrealism som jag tänker tillbaka på vistelsen. Man jobbar hårt (5-6 timmars danslektioner) på dagarna och sedan socialdans på kvällarna så länge man orkar. Det som händer i världen utanför lilla Herräng har man ingen aning om. Jo, busstrejken visste vi om eftersom det påverkade lägerdeltagare som ville ta sig in till Hallstavik.Det här året bodde vi i general accomodation, dvs sov i en skolsal där de tryckt in 15 våningssängar. Efter allt dansande sover man som en stock oavsett om lyset är tänt mitt i natten men öronproppar och ögonbindel är bra att ha utifall att :-) Jag tycker det är kul att bo så där eftersom man lättare får kontakt med folk. Det tar några minuter innan spärren släpper men sedan pratar man engelska utan att bry sig så mycket om att uttalet inte är perfekt.
Första delen av veckan var vädret halvtaskigt men sedan bestämde sig väderguden för att donera lite sol och värme över Roslagen också. Det var väldigt skönt att kunna hänga upp svettiga tröjor och handdukar och få dem torra i ett nafs! Alla staket på lägerområdet utnyttjades :-)Vi har naturligtvis lärt oss massor med häftiga lindy-turer och nu är det upp till oss att gå ut och socialdansa och öva. Annars kommer allt falla i glömska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar