Bajsattack mot villa- husdjur vettskrämda

Rubriken skulle kunna vara tagen ur någon av våra respektabla kvällstidningar men tro mig gått folk, detta är sant. Jag ska strax förklara det hela men först vill jag gnälla på regnet. Jag har ytterligare en veckas semester och jag skulle väldigt gärna vilja vara ute och njuta av sommaren. Det har regnat hela dagen och jag har inte gjort något vettigare än glott på taskiga serier och kopierat över dansklipp till datorn från kameran :-/

Katterna är rastlösa också. De vill ut och jaga björktrastarna som byggt bo i äppelträdet. När jag lät dem gå ut i lördags blev trastföräldrarna som galna och gjorde dykattacker. Selma tyckte det var riktigt otäckt och gick in helt friviligt efter en stund. Cisco däremot blev än mer sporrad i sina försök att sätta tänderna i dem. Naturligtvis kommer han inte åt boet eftersom klorna är klippta och de störtdykande pippisarna är för snabba.

Nu till det som rubriken syftar på. Björktrastar använder sig av en rätt äcklig metod för att bli av med presumptiva boplundrare. De gör en dykattack och skiter på sina fiender. De fick in en fullträff på Selma (hon blev inte glad när jag tvättade av henne). Trastföräldrarna har inte sett katterna på nära håll förut eftersom mamma hållit dem inomhus under veckan som hon varit kattvakt. Efter närkontakten i lördags blir nu fåglarna jätteförbannade bara de ser katterna sitta på fönsterbrädorna. Ni kan tänka er hur våra fönster ser ut efter att trastarna tillämpat sin skrämseltaktik....

Jag blev väldigt nyfiken på fågelungarna och klev upp på en stege igår för att fotograferade dem. En kikade ut och det ska finnas två till enligt mamma som spanat på den hela veckan. Skärpan hamnade hela tiden på fel ställe och jag sträckte på mig allt jag kunde och då hände det.... Ett föräldratrast störtdök och ungen kastade sig vettskrämd ur boet! Det lilla pyret skuttade in under en trädgårdsstol och satt sedan där och kurade. Jag gick in för att ge föräldrarna en chans att hitta sin unge och börja mata den där nere på backen. Med en knut av oro i magen stod jag och kikade ut genom köksfönstret. Lillpippin såg mycket ensam ut och ingen av föräldrarna visade sig. När jag berättade om intermezzot för min prins så gick han resolut ut och lyfte upp ungen i boet. Jag var så rädd för att den skulle ignoreras pga människolukten men vad vi kan se så håller den sig kvar där upp. Tänk så dumt det kan bli när man inte tänker sig för... Nu hoppas jag att ungarna inte dör av väta och kyla. Boet måste vara närapå vattenfyllt efter allt regnande.