Besatt

Förbaskade Stephanie Meyer! Hon har trollbundit mig fullkomligt med sitt romantiska tonårsdravel. Trånande blickar, läppar som möts och sneda leenden. I natt låg jag och sträckläste den första boken. Kunde omöjligt släppa den. När vi flög till Nya Zeeland såg jag film nr 2. Jag tyckte inte den var särskilt bra vilket i och för sig kan ha berott på att skärmen var extremt liten, ljudet var halvdåligt och jag hade vissa svårigheter att hänga med i handlingen eftersom jag inte hade den minsta förhandsinformation. Dessutom retade jag mig på att vampyren Edward bara hade ett enda ansiktuttryck hela filmen igenom.

Härom kvällen tittade vi på film nr 1 och då klarnade det betydligt. Edward-skådisen log till och med i flera scener och då förstod jag lite bättre varför det skapats en sådan hysteri kring killen. Han är förbaskat snygg i den där bleka sminkningen, när han ler alltså. Det där lidande minen blir tjatig i längden.

Igår kväll satte jag tänderna (ok, dåligt skämt) i bok nr 1 och sedan var det kört. I boken är Bella så otroligt mer komplex än i filmen. Varför har regissören förvandlat henne till en halvmesigt, trånande flickunge?

Hur som helst är jag redan inne i bok nr 2 och jag vet precis vad jag ska sysselsätta mig med i kväll. Läsa färdigt den så klart. Inte gå ut och leta efter en 100 år gammal vampyr som bländar mig till underkastelse :-)