
Efterrätten syftar på det telefonsamtal jag fick senare på kvällen. Det gick ut på att jag numera kan räkna mig till skaran av skiljsmässobarn. Egentligen är jag inte överraskad men det är klart att det känns lite konstigt...
Två skopor kattmani, en rejäl näve trädgårdspyssel, en gnutta dans, en släng bokoman, en skvätt matlagningsfreak samt en nypa övrigt. Det är jag. Och numera har jag lugg.

3 kommentarer:
Oj,då - Skillsmässobarn. Det har jag varit i 58 år nu. Tänker inte på det längre. Men visst känns det emellanåt.
/Kram på dig
Hej!
Tråkigt att behöva bli skilsmässobarn, men förhoppningsvis så blir det bättre iallafall - åtminstone för dina föräldrar!? <:-) Har ingen egen erfarenhet av hur det är, men två av mina morbröder väntade iallafall med att skilja sej från sin respektive fru tills barnen blivit stora och flyttat hemifrån...
Kan nog bara säga att jag hoppas att du har fått en betydligt mumsigare efterrätt idag!?
Kram på dej!!! :-)
Livet är fullt av överraskningar.
Hoppas du har fått en bättre efterrätt idag.
annika
Skicka en kommentar