Det börjar i dimma och mörker men det hindrar inte pippisarna i vassen att högljutt tala om hur starka och virila de är. Det är en kakafoni utan dess like och vi halvduktiga skådare och amatörer har fullt upp att försöka urskilja arternas olika läten som gruppens guide gör oss uppmärksamma på. Myggen är också aktiv och jag bestämmer mig för att den halvtöntiga yllemössan får sitta på som skydd för öron och nacke.
Dimman lättar mer och mer och till slut kan vi också börja spana efter fåglarna i hand- och tubkikare.
Jag kan inte låta bli att krypa bland gräset och titta på kungsängsliljor som omväxling.
Solen tar god tid sig att komma fram och vi hinner till och med få en gnutta regn på oss. Den första fikapausen fryser jag rejält och får hoppa runt för att få upp värmen igen. De blöta fötterna gör sitt till. Jag har verkligen inte skor som passar daggvått gräs. Terrängen är alltifrån sumpiga kohagar till torra backsippebackar. När vi i slutet av turen går igenom ekskog där marken är översållad av gulsippor, vitsippor, violer och smörblommor så glömmer jag de sura strumporna. Det är så vackert! Myggen hetsar oss dock så vi stannar inte till någon längre stund.
Totalt såg och hörde vi 80 arter men hur många av dem som jag fick ihop har jag inte orkat räkna efter. Gulärlan, gräshoppssångaren och de jagande bruna kärrhökarna var mina favoriter.
Sammanfattningsvis tycker jag att turen verkligen var värd besväret att kliva upp mitt i natten. Jag kommer att somna gott i kväll...
2 kommentarer:
Jag är imponerad över att du lyckades ta dig upp! Jag tänker ofta att jag borde kliva upp tidigt och ta mig till någon intressant plats med kameran, men det blir aldrig av...
Fåglar kan jag alldeles för lite om så jag skulle behöva en expert för att guida mig. Jag ser ju fåglarna och hör dem, men VAD jag ser och hör är en helt annan sak.
Det kommer att dröja innan jag kliver upp så där ultratidigt :-D
Skicka en kommentar