Jag tror inte det var mer än ett par minusgrader men när vi stått mer eller mindre stilla i ett par timmar och spetsat öronen efter ugglehoande så kändes alla utstickande kroppsdelar som isbitar.
Vi var en tapper skara som samlats för att med guiden Svante Joelssons hjälp få höra kattuggla, berguv och pärluggla. Ur ugglesynpunkt var det en perfekt kväll, vindstilla och klart. Trots det var det endast kattugglans ödsliga rop vi hörde. Ni som någonsin lyssnat på P1:s Vetenskapsradion vet hur en kattuggla låter. Det är deras vinjett (om man kan säga så om introt till ett radioprogram).
Trots halvt förfrusna fötter blev det en lyckad kväll. Jag tror att kollegan som jag hade med mig tyckte detsamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar