Jag läser mycket. Det finns gott om tid för litterära förlustelser när man tillbringar minst två timmar/dag på kommunala transportmedel. De sista dagarna har jag varit djupt försjunken i 1000-sidorsromanen Vännerna från Tempelton House av Nora Roberts. Det är egentligen en utgåva där tre romaner klämts ihop. Boken fick jag av en kompis som rensade i sin bokhylla inför en flytt. Jag förstår att hon inte ville behålla den för det är riktigt Harlequin-dravel med målande beskrivningar av smarta, vackra, juvelprydda kvinnor som blir knäsvaga när välbyggda, brunbrända och intelligenta män tar dem i sin famn och kysser dem bortom vett och sans. Det är otroligt underhållande och bör definitivt klassas som tantsnusk :-) Hur som helst har boken givit mig flera timmars välbehövlig verklighetsflykt. Tänk er själva hur mycket roligare det är att läsa om svettiga kroppar som darrar av upphetsning än att stirra på den som sitter mitt emot dig på pendeltåget och petar näsan.
Kallifatides roman Herkles trollband mig strax före jul av helt andra anledningar är rikemansbarnen i Tempelton House. Jag har alltid varit fascinerad av grekisk mytologi. Det började 1981 när SVT visade Stjärnhuset . Det var den överlägset bästa julkalender som gjorts! Om ni hyser minsta intresse för skrönor om de grekiska gudarnas dåliga omdöme i sina lekar med människornas liv och öden kan jag rekommendera Herakles.
1 dag sedan


2 kommentarer:
Har du inget tips på nån bra deckare? Mille
Theodor Kallifatides har skrivit deckare med en kvinnlig kommissarie, Kristina Vendel, i huvudrollen. Så vitt jag vet finns det tre böcker om/med henne och jag har dem alla tre. Jag ska till Uppsala i slutet av januari. Du kan få låna dem då :-)
Skicka en kommentar