Det finns många fraser som man kastar ur sig utan att egentligen mena något med dem. T.ex "Hur har du det?/Hur mår du?" Normala människor brukar inte redogöra för alla sina besvär och krämpor utan svarar lydigt att "Jo tack, det är bra med mig". Eftersom jag inte har basunerat ut för hela världen hur min tillvaro ser ut för tillfället så brukar jag oftast mumla något undvikande på sådana artighetsfraser.
Min f.d rumskollega kom idag förbi på jobbet och visade upp sin lilla dotter. Den stackars människan blev alldeles förskräckt när svaret på hennes ofarliga "Hur är det med dig?" blev en störtflod med tårar från mig. Det var verkligen inte min mening att hon skulle få reda på hur miserabelt jag mår men mitt psyke var inte tillräckligt starkt för att hålla ihop den glada mask jag vanligtvis försöker visa upp.
Jag vill vara en katt vars enda bekymmer är om jag ska sova utsträckt på sidan eller ligga ihoprullad som en kanelbulle.
14 timmar sedan
2 kommentarer:
Hej på dej!
Förstår att du går igenom ett slags h-vete på jorden nu, och det är skit att man inte kan göra minsta lilla mer för dej än att hoppas att allt löser på något vis sej till det bästa... Svårt så klart att ens veta vad "det bästa" är, men det som kan te sej omöjligt ena dagen kan förändra sej till en annan. Man vet aldrig, och man ska absolut inte ge upp för tidigt!
Kramar!!!
Jag har full förståelse när du inte vill basunera ut för världen hur du egentligen har det.
Jag har så många gånger tänkt skriva av mig om mina s.k. problem. För problem har vi alla på nåt sätt. Men så är jag som du. Försöker hålla emot och visa upp ett glatt lynne. Men att gråta ut måste man få tillåta sig till, även om man inte vill. Gråten är inte nåt man styr över. Den kommer bara. Låt den komma och jag hoppas innerligt att allt ordnar sig även om det tar lite tid.
Tänker på dig / Kram
Skicka en kommentar